jag äcklas av hur mycket jag hatar dig
tänk dig hur mycket jag måste ha älskat dig
hon bad mig stanna för att inte låta dom ”vinna”
som att jag inte kunde ta allt ifrån varje enskild individ men jag väljer att inte göra det
och det är skillnaden på oss era kapitalistsvin
domedagen kommer efter er också
jag vet inte hur jag ska leva med allting som har hänt mig
det är därför jag inte lever
förstår ni mig?
ska jag vara ensam utan dom miljoner folk som vill älska mig för hur jag ser ut eller ska jag vara ensam med människor som aldrig någonsin skulle få mig att vilja känna mig ensam
”såna som mig”
som redan förlorat allting i för ung ålder att ingenting skrämmer mig längre
ta allt ifrån mig för ingenting betyder något för mig längre
förutom det förgångna
det kan ni aldrig ta ifrån mig